Detta inlägg är en del av ett försök om att förklara mera avancerade tekniska saker på ett enkelt sätt. Läs mera om försöket här.
Tänk dig en vattenflaska, den har helt vit etikett och det står “DRM Water” på den, vad skiljer den från en Loka eller en Ramlösa (båda av naturlig smak) förutom att den har annan logga? Jo, i detta fall har flaskan och vattnet DRM. I vanliga fall används DRM på datorprogram, men här visar vi hur man kan göra samma sak på en vanlig vattenflaska. Det är svårt om inte omöjligt att genomföra praktiskt.
I flaskans levnadscykel kan vi införa många begränsningar. Men vattenförsäljare, varning: dessa begränsningar kan leda till att folk slutar köpa vattnet för att det blir för krångligt att använda.
För att bevaka dina rättigheter som vattenförsäljare bör du se till att kunderna registrerar sig köpet av vattnet. Annars vet du inte vem som har vilken flaska, eller vilka som utgör din kundkrets. Om du är återförsäljare måste du se till att det finns ett avtal med ursprungstillverkaren som kan överföras på kunden vid försäljning, och du bör även klargöra för kunden att ditt kundregister också återfinns hos tillverkaren.
Lägg gärna till obskyra krav, som att vattnet i flaskan enbart får drickas mellan 12-13 på fredagar, eller bara ur ett ölglas på andra tider.
Påfyllnad av flaskan bör naturligtvis inte utföras av någon annan än en kvalificerad vattentekniker med certifikat från tillverkaren. Som återförsäljare kan det vara lämpligt att försöka certifiera sig, men det fungerar också bra att hänvisa kunden till tillverkarens uttömmande lista av vattentekniker med certifikat online, och när du kommer dit för att fylla din flaska så måste du visa identifikation för att bevisa att du är den ursprunglige köparen, annars får du ju inte fylla på flaskan.
Flaskan i sig har säkert en specialkork, så om du tappar bort din kork så kan det bli en dyr servicehistoria för att få en ny.
Om du som återförsäljare befinner dig i ett miljömedvetet land med pant-system på tomflaskor öppnar sig direkt nya möjligheter: som extra skydd för dina och tillverkarens rättigheter kan flaskan nämligen förses med en extra säker kork, utan vilken flaskan inte går att panta och vars ursprungliga pant- och återställningsavgift är näraliggande en ny produkt. På detta sätt uppmanas kunder att vara försiktiga med hur de lämnar sina korkar ifrån sig, samtidigt som man skapar nya möjligheter till kommersiell verksamhet: om alla produkter varade för evigt, skulle vi ju inte ha någon ny efterfrågan!
Och du får inte sälja din flaska vidare, det skulle skapa en svart marknad. Piratkopior av flaskan ska vi inte ens prata om, det är helt uteslutet.
Och detta är väldigt likt hur DRM fungerar med datorprogram, man köper ett program för stora summor pengar. Du registrerar dig och går med på ett avtal som tar bort stora delar av rättigheter som brukar ses som trevliga att ha. Om du köper Windows, Photoshop eller något annat med DRM så brukar det nästintill alltid stå att du får bara installera på ett visst antal datorer. Eller ett visst antal gånger på en dator. Eller liknande.
Jag skulle inte köpt detta vatten, jag köper inte heller sådan mjukvara. Jag kör annan mjukvara som inte har DRM.
Tycker inte riktigt det är en bra liknelse.
Då tex det inte går att använda vatten för att skydda vatten från att bli använt.
Man kan inte heller göra kopior på riktiga grejer på samma sätt som man kan med mjukvara. ;) etc etc
Finns redan folk i världen som har ensam-rätt på att sälja vatten i sin region.
Folk köper det utan att klaga. :)
Du kan använda flaskan för att göra så vattnet inte kan bli använt.
Och det är inte en perfekt liknelse, men den är ganska enkel för folk som inte förstår vad DRM är.
Blir dock lite för komplicerat och weird tycker jag när man försöker använda vatten som liknense.
Då vatten är livsnödvändigt men den mesta mjukvaran är mer av en option.
Tror att du hade köpt vatten på flaska i italien tex istället för att dricka det kraftigt klorerade vattnet oavsett om du bara fick välja från en leverantör eller inte.
Paraguay privatiserade alla sina vattenresurser efter påtryckningar från amerikanska militären som har baser i området. IMF krävde också privatisering av vattenresurserna i något västafrikanskt land, jag har glömt vilken.
Båda privatiseringarna har slagit oerhört svårt mot länderna procentuellt stora fattiga befolkningsdelar, som förvisso fortfarande tar (smutsiga) vattenresurser ur de (få) vattendrag som finns dem tillgängliga, men som inte har tillgång till rent vatten alls. Vattnet blev dyrare och kvaliteen sämre. Dessutom investeras inte längre i utbyggnad av vattennätet så att hela befolkningen kan få vettig tillgång.
Effekten har blivit högre utgifter för foreign aid-budgeten i Europa och USA eftersom ländernas fattiga befolkning nu är beroende av välviljare för att få något att dricka eller laga mat med. Det har varit en stor fråga bland hjälporganisationer och flera stora sociala rörelser både i Europa och länderna i fråga har kritiserat amerikanska militärens och IMF:s krav på privatisering av de allmänna resurserna hårt.
Det går kanske att likna vid den kritik som vi i Piratpartiet är bekanta med, privata monopol för allmänt kulturarv, även om man naturligtvis kan tycka att det är lite allvarligare att människor utan vatten förtorkar (hur många dagar kan man vara utan vatten innan man inte längre kan sjunga för att strupen är för torr?)
Men visst. Både i Paraguay och Afrika finns människor med köpkraft, som kan köpa vatten, behålla rösten men ändå inte behöver klaga för att de pallar utgiften. Så du har delvis rätt.
Pingback: Tweets that mention DRM i vattenformat – Elis Blogg -- Topsy.com
Glöm inte det faktum att garantin på vattenflaskan slutar gälla om du försöker använda den med icke-godkända tillbehör såsom kopphållaren i bilen eller kylskåpet hemma!
Alla som mumlar något om att vatten och mjukvara är ojämförbara då den förra är livsnödvändig: Det är principen som är viktig här. Om principen vinner land inom ett område (mjukvara), är det ett steg närmare ett annat (vatten).